To piper stikker opp av askehaugen. Her sto huset. Takplatene ligger som store makaronier, bøyde. Det har sluttet å ryke fra askehaugen og de siste glødhaugene sluknet i går kveld. Det er godt 1,5 døgn siden telefonen kom med beskjeden om at huset brenner.
Vi har det alle bra. Min barnevakt gjorde den viktigste jobben; mine barn var i trygg forvaring og fikk all nødvendig og kjærlig omsorg. Jeg kan nok aldri fortelle med ord hva hennes innsats betyr. Jeg kan bare si: min inderligste takk til henne.
Takk til alle dere som skriver på Facebook, sender meldinger og også våger dere på å ringe! Vi er i sjokk, hele familien, men veldig glade for at mennesker der ute bryr seg om oss. Vi tar i mot det.
Her er en lenk til avisa Västerbottens kuriren ang. brannen.
PS: Det er selve store huset som har brent ned, ikke et forråd som avisen beskriver det. Altså vårt renoveringsobjekt og denne bloggens hovedtema.
Åkte förbi föröfelsen igår när vi körde dottern till bussen i Lycksele, Gud en sådan förtvivlan! Jag tänker på er i denna stund, allt ert arbete med detta hus… Jag kan inget annat än beklaga. tack o lov mår ni alla bra, det är väl det som är viktigast! Kram från oss i Risträsk
Takk for omtanken!
ohh what terrible and awful news.. all the work and dreams.. at least you are all well.. thinking of you and your family..
Hello,
thank you for your consern and love. We are well and ok. But very tired.
tänker på er! klemmer!
Anne ja bearaš! Mun in duođaige diehtán maidige dálu buollima birra. Ándagassii juos lean sádden e-poastta dahje eará mas ii leat nu ollu árvu juste dál. In sáhte áddet ahte din stuorra niehku ja boahtteáigi lea loktanan suovvan áibmui. Áidna mii buktá vehá čuovgga mu váibmui lea diehtu das, ahte lehpet buohkat dearvvasin ja eallimin. Mii buohkat jurddašit din birra ja sávvat, ahte dát lea ođđa álgu iige loahppa didjiide.
Giitu beroštumis. Lea buorre gullat dus.
Hei. Buollin lea issoras, ipmirdan ahte lehpet suorganan. Sádden didjiide buriid jurdagiid ja sávan ahte manná bures
Ollu giitu. Mii leat dearvan.
Åh !
Det är verkligen hemskt att både se och höra hur ni drabbats av detta. Vi som också jobbat med vårt hus från grunden i många år (och ännu inte är klara..) orkar inte tänka tanken att något sådant ska hända. Ändå vet man någonstans innerst inne att sådana här händelser sker med jämna mellanrum. Vi känner verkligen med er och man blir bara ledsen av tanken. Lyckligtvis klarade ni livhanken och vi vet att ní kommer att kunna gå vidare – på något sätt och vis.
Vi önskar er allt gott !
Familjen Andersson i Runsvik (Matfors)
Takk for omsorgen! Vi håper å kunne sees og kanskje le sammen? Det ville vært fint. Alt er ok. Vi er bare slitne.
Men så hemskt! Jag tänker på er alla!
Kram Carra
Takk for omsorgen!